När barnet blev barn : Det romantiska barnet

1762 publicerar den franska filosofen och pedagogen Jean Jaques Rousseau uppfostringsromanen Emile och bryter därmed radikalt med den rådande synen på barn och barndom. Emile skildras som ett fritt, självständigt och förnuftigt barn. Människan föds varken ond eller god, hävdar Rousseau, och myntar begreppet "tillbaka till naturen". Med det menade han att naturen var källan till kunskap och fostran. Från och med Rousseau talade man nu om en barndom som en separat tid i livet, där barn började ses som något väsensskilt från vuxna. Den framväxande borgarklassens barn under 1800-talet fick som de första barnen i barndomens historia uppleva att det sköts in en period mellan barndom och vuxenliv. Man talar om att den långa barndomen föds.